Blaj

Det finns ett självklart lugn här, som gör det omöjligt att vara stressad. Trots att jag har sommarlob nu sen flera veckor tillbaka har jag fortfarande inte kunnat slappna av mer än enstaka minuter i taget. Längtar efter lugnet. Antagligen är det så att jag behöver bo här längre än ett par dygn i taget för att kunna känna det. Det finns inga ord för att beskriva vad den här platsen betyder för mig, hur mycket jag behöver den. Att förlora den vore som att tappa en del av sig själv, som att glömma bort sitt namn eller sina barndomsminnen. Som att tappa sina rötter kanske?

Bodenresan börjar bli osäker eftersom anledningen för uppresan ska jobba merparten, kanske hela, perioden jag ska vara där. Skulle iofs inte ha något emot att vara med hennes kompisar några dagar, men jag gillar inte känslan av att vara femte hjulet. Dessutom är det ju trots allt henne jag åker upp för att träffa...

Armbandsförsäljningen går bättre än jag kunnat drömma om! På en månad ungefär (lite drygt) har jag sålt för 600 kronor, jag som aldrig trodde de skulle gå att sälja.. haha! Det gör mig gladare än jag trodde, lite löjligt. Vet inte om det är för pengarna eller för att jag gör något som andra beundrar. Båda antagligen.

Orkar inte skriva mer, försöker skaka av mig en envis & arg rastlöshet. Det blir nog en bok en liten stund ("Shantaram", läs den!!).