Trött men nöjd

Trött men nöjd sitter jag i sjuksängen/annas säng (den sköna, stora) och har äntligen fått en liten stund med datorn. Arbetsveckan är snart slut, jag har klarat alla föräldralektioner med bravur. En av dem var nog den bästa lektionen hittils faktiskt! Det var (såklart) med min älsklingsklass; alla lärares drömklass. De är bara drygt 15 stycken, mellan 4 och 5 år gamla, hur söta som helst, relativt tysta men deltar glatt i alla lekar och är supersmarta. De suger till sig allt jag säger som änglasvampar. Bless them! Jag slapp dessutom göra lektionerna med de minsta barnen eftersom rektorn visste att de skulle blivit helt galna av att sett sina föräldrar och kunnat koncentrera sig ännu mindre än vanligt. Extra stolt och nöjd är jag eftersom jag precis har svabbat golven i vår stora lägenhet, orkade inte göra det igår när jag sopade dem. Förkylningen vägrar ge sig helt dock vilket gör mig extra trött. Jag snörvlar och försöker spara på rösten så gott det går i skolan, vilket verkligen inte är lätt!

Till råga på allt verkar det som att en influensa går och Anna har fått den. Hon trodde först att det var körtelfebern som kommit tillbaka men nu är hon inne på influensa. Eftersom skolan inte riktigt accepterar sjukdagar så ligger hon risigt till och kan i värsta fall bli sparkad, i vilket fall hon skulle åka hem eftersom hon inte skulle orka med stressen ett byte av skola skulle innebära. Det är en lång historia, men hon har det tufft och det blir inte lättare av att hon är rädd att behöva åka hem.

Och jag är lite rädd att hon ska behöva åka hem ockå. Det skulle lämna mig boende ensam för första gången i mitt liv, jag som hatar att vara ensam. Trots att hon driver mig galen ibland den tjejen så är jag hemskt glad att jag har henne och jag vill verkligen inte att hon ska åka hem! Vet inte vad jag skulle göra då - allt skulle bli så mycket svårare.

Imorgon är det fredag, tack gudskelov! Min andra hela arbetsvecka i Kina avklarad. Kan inte fatta att jag bara jobbat en hel arbetsvecka innnan, men jag har varit sjuk så himla mycket av alldeles för många olika anledningar. Men jag är stolt över att jag har knegat mig igenom den, och jag känner det som att jag börjar få kläm på det här nu. Jag har vant mig vid mitt schema vilket gör att det känns som att dagarna går mycket fortare, och jag känner mig tryggare i rollen som lärare nu. Jag vet att jag gör ett bra jobb och jag har en del backup-lekar att ta fram ifall jag skulle ha tid över på en lektion så jag får inte panik om det skulle hända längre.

Har insett att jag inte egentligen är 19. Egentligen är jag nog 25. Jag hanterar i alla fall saker som de flesta inte ser skuggan av före 25. På många sätt är jag såklart 19, men jag känner mig inte som de flesta 19åringar. Det finns stunder då jag känner mig som en 30årig ensammamma! haha.

Och jag inser mer och mer just precis hur galen jag är som gör det här. Jag bor hemifrån för första gången i Kina, jag har mitt första jobb som jag inte fått någon utbildning inför i Kina, jag firar första jul, nyår och födelsedag hemifrån för första gången i ett sträck i Kina, plus en massa andra saker... Som att min familj inte ens har träffat min pojkvän (som är från England dessutom), det är knasigt. Att jag ens har en pojkvän, som är från England, som jag träffade i Kina. Att jag efter mindre än en månad överväger att resa vidare mer elle rmindre med honom till Australien, det är ganska galet det med. Listan fortsätter och fortsätter och fortsätter... Men det är så det ska vara! Hur kul hade livet varit om man inte var lite galen ibland? Och kär och galen måste vara det bästa :)

Keep it up!

Förkylning, förkylning, förkylning. Satan vad trött jag är på det. Nåt så in i helvete trött på att vara dassig! Mitt ena öga har börjat rinna och klegga en massa med, Anna tog en titt och sa "aj då, du håller på att få ögoninflammation". Hej hopp! Jag orkar inteeee.
Gick till skolan idag ändå, trots att jag mådde blä, men har bestämt mig för att inte ge upp nu. Men när benen hela tiden vek sig efter morgonens "English time" (vi dansar till en låt på engelska och jag frågar några frågor som "What's your name" och "how are you") och jag kände att feber lurade väl nära bad jag om att få ta dagen hemma. Rektorn gav mig sin jacka, klappade mig på armen, pratade lite kinesiska och ringde en av skolans chaufförer att plocka upp mig. Hon erbjöd mig hennes jacka också, jag tar tillbaks det där jag sagt om kall krokodil! Hon är tuff men snäll.
Hursomhelst, så jag gick hem och sov ett par timmar, och nu är jag iaf lite piggare. Fortfarande sjuk, men iaf nog med energi för att stå upp! Lovad att komma in imorgon dock för att gå igenom lektionerna en gång också innan parents day nästa vecka. Ska göra mitt bästa helt enkelt och vilavilavila nu i helgen...

Men jag börjar faktiskt gilla jobbet nu. Det är satan så tuffft och intensivt, kräver 110% av energin varenda dag, men jag börjar känna en trygghet i rutinerna nu, jag börjar få koll på det, har lite backup och älskar barnen. Kompis det går bra nu..! Förutom den jäkla oturen att bli sjuk hela tiden då.. Jag är stolt dock över berömmet jag börjar få för att jag har "made great progress", lärarna säger också att jag är mycket bättre och Helena säger "I believe (in) you". Man får tolka henne efter bästa förmåga och sammanhang haha!

Kärlek till er alla från Kina!

Trick or treat! Eat or be eaten

Sitter med dubbla lager kläder och snörvlar framför datorn, tekoppen är på värmning i micron. Det är kalltkalltkallt här nu, och hålet vi har i väggen i lägenheten gör det inte varmare direkt. Värmen sätts på i november tydligen och imorgon säger de att det ska snöa. Är ordentligt förkyld nu och det är inte mycket att göra åt saken, annat än att dricka mycket varmvatten och sova. Väntar tålmodigt på paketet hemifrån...



Skolan går bättre nu. Har fortfarande problem med mina äldsta (6-åringarna) som är många och vilda, hemskt svåra att motivera. Men Helena hjälper mig, ger mig tips och hjälper till så gott hon kan med kinesisk översättning. När hon förstår vad jag vill, vill säga. Hennes engelska är helt värdelös, hon har liksom glömt allt hon lärde när hon tog sin examen eftersom hon bara använder det hon gör i klassrummet. Men hon lär sig nya ord varje dag, haha. Lärde henne "trick or treat" "witch" m.m eftersom jag försökte fråga om de firar halloween här. Det gör de inte kom jag fram till... Har börjat utvärdera alla lektioner jag gör också för att bättre kunna se vad jag gör bra/dåligt och kunna se tillbaks på det sen. Slitit men förhoppningsvis värt det.



Hade en rolig lektion med dem idag dock. Lär dem dance, sing, draw, read, write, jump + I can... den här veckan och bestämde mig för att göra något annorlunda, sätta på musik på min telefon och låta dem dansa till det i sina lag. (Gör jag det alla samtidigt blir de helt vilda.) De älskade det även om det blev lite stökigt ett tag ;) Ser fram emot när jag har lite mer att falla tillbaks på och kan gör lite fler lekar.


Har kommit på en egen "taktik" för att hantera att lärarna pratar om mig: gå-iväg-metoden. När jag märker att de börjar tar jag mina saker och går nån annanstans. För om jag frågar vad de säger säger den som kan översätta nåt helt annat, och jag kan ju inte egentligen säga emot för jag fattar ju inte tillräckligt. Men jag lär mig lite kinesiska hela tiden, har äntligen fått mina kinesiskalektioner nu, 30 min om dagen med Sarah. Vi snackar mest om annat men jag lär mig lite iaf! Sakta men säkert. Ser fram emot att kunna ha en konversation på kinesiska :D



Vattnet går inte att räkna med här heller har vi märkt, det kom nyss tillbaks efter att ha försvunnit för 3e gången på ungefär lika många dagar. men den här gången var det iaf bara borta några timmar, phew. Ska snart ta en varmvarmvarm dusch och sen göra mig en kopp te. Gå igenom lite kinesiska kanske.. Hm.. Och somna tidigt! Definitivt.



Ben och jag hade vår en-månadersdag igår också, för er som intresserar sig för mitt kärleksliv. Har inte mycket mer att tillägga annat än att det känns perfekt med honom, han är underbar, ett fantastiskt stöd och jag vet inte vad jag hade gjort utan honom. Han får mig alltid glad, finns alltid där och är rent generellt en fantastisk pojkvän.



Kärlek.

Shine some light on me please

Skolan har börjat igen, det är back in business, vardag, tidiga mornar och fram med styrkan igen. Har gett upp mina optimistiska försök till att övertyga mig själv om att jag gillar det här jobbet - det gör jag verkligen inte.

Lärarna pratar och skämtar om mig och mina lektioner på kinesiska, jag vet att de gör det oavsett vad min kontaktperson/översättare Sarah säger. Jag är inte dum och jag känner igen mitt namn oavsett om det uttalas på kinesiska eller inte... Plus att den andra engelskaläraren klagar på mina lektioner till rektorn utan att prata med mig först och utan grunder eftersom hon aldrig sitter med på mina lektioner och därför inte har en aning om vad jag gör bra respektive dåligt. Så respektlöst och orättvist, plus att skolan försöker utnyttja mgi och vägrar ge mig ersättning för att jag är på campus en extra dag (om man lägger ihop timmarna) i veckan, vilket bryter kontraktet vi har skrivit på. Dessutom måste jag skrika på ungarna varje dag, vara hård och sträng vilket inte alls är jag. Det får miug att känna mig hemsk och jag hatar det. Jag är helt utmattad och ledsen efter varje dag och så kan jag inte ha det. Har skrivit till TTC idag och sa till dem att prata med skolan efetrsom de inte lyssnar på mig.

Just nu är det som håller mig uppe förutom min egen styrka, envishet, optimism och livsglädje Ben. Han finns alltid där, gör mig alltid glad och får mig att känna att jag klarar det här, jag är rätt grym ändå oavsett vad de dumma kineserna säger. Han är det bästa jag har här i Kina, ingen idé att smyga med det. Jag älskar alla andra TTCarna här med, men ingen får mig att må så bra och finns hrä på samma sätt som han gör. Är så tacksam för att jag har honom.

Håller alla tummar och tår för att TTC kan göra nåt den här endaste gången..

LYTTMAB

Sitter pa ett lyxhotell med min man, ar sa matt att jag skelar och sa lycklig att jag vill spricka. Vi har haft en helt perfekt semester, pa alla satt och vis. Det skramde mig lite i borjan att jag ville spendera min tid med honom hellre an med alla vannerna, med aktiviteter och annat skoj, men det har ar precis vad jag behovde. Jag skulle inte andra en endaste detalj pa denna veckan. Vi har gatt pa stan, sovit, last, lyssnat pa musik, spenderat en hel dag pa stranden, atit fantastiskt god mat och njutit av varandras sallskap. Fatt den tiden med varandra vi viljat ha, skrattat mycket, lart kanna varandra lite mer.

Ser inte fram emot att skolan borjar igen, denna gangen utan nagot lov att se fram emot, men det kommer bli ok. Det blir lite battre hela tiden och jag ar fast besluten att inte bara klara en dag i taget utan gora dte basta av det och bli en bra larare pa kuppen. Plus att vara longboards kommer snart! Sa da kommer det bli skejtande langs floden i parken med Ben och utflykter pa egen hand nar jag behover vara sjalv med min musik. Och jag kommer borja anvanda danssalen i skolan nar jag kommer tillbaks, ska tejpa fast iPoden till min arm eftersom ingan hogtalare finns och forsoka ignorera alla lararna som helt sakert kommer stirra pa mig. Men jag saknar dansen, jag behover den och har gjort det lange. Sa jag tar vad jag far och gor det basta av det!

Nu ska jag spela lite backgammon med Ben, och inte forlora den har gangen! Jag gor mitt basta varje gang med hittils har han vunnit varenda gang vi spelat, vilket ar hemskt frustrerande....grr. Revansch!