Happy birthday Anna!

Klockan ringde 5.45, men för en gångs skull var jag inte så trött. Visst var det en kamp att få upp ögonen, men de höll sig öppna när jag väl fått upp dem. Anna väcktes av sin familj som ringde och sjöng för henne - hennes födelsedag idag. Jag gjorde gröt till henne som födelsedagspresent, fins med hackad frukt och torkad. Vilken lyx va..! Kraven sjunker när man är långt ifrån invanda mönster och vanor, vardagslyx är högt skattat här.

Min skoldag har varit riktigt bra, kanske inte de mest fantastiska lektionerna, men allt har känts bra och har blivit lite extra bra av att veta att jag har lov så fort dagen är slut. När jag kom hem var det tvättning som gällde, sen äta, hämta Linnéa vid hållplatsen och köpa lite bakelser från vår kaktant på hörnet vid Wu Ai, istället för födelsedagstårta. Egentligen skulle vi gått ut ikväll, men ingen hade riktigt lust så vi satt hemma och snackade istället. Så mycket bättre! Och imorgon bär det av till Beijing :D Och efter det till Dalian. Ser fram emot det sååå mycket, att träffa några från TTC-utbildningen i Beijing också.

Nu är det sömn som gäller, inte för att jag ska upp tidigt imorgon, menmen... :)

Snart lov!

Konstig dag idag. Vi var inte tillåtna att gå till jobbet idag, att lämna lägenheten över huvud taget på morgonen, eftersom vi skulle registrera oss på polisstationen. Skolan har haft våra pass ända sen vi kom men inte gjort något åt det, och vi har ju inte vetat vad vi behöver göra. Idag ville de då ta det här som en sjukdag för oss eftersom vi inte jobbade, men jag sa till dem att nej det gör ni inte, det är erat fel att vi måste ta hela dagen och inte kan jobba, hade ni sagt till oss tidigare hade vi kunnat göra det för 3 veckor sen. De diskuterade lite och gav med sig, så nu har jag mest haft en ledig dag, av vilken halva har spenderats på en polisstation. Irriterande hela grejen, och konstiga saker som att jag var tvungen att skriva under på att min kontaktperson hade översatt allt korrekt. Hur fasen ska jag veta det?? Sa jag. Anledningen att jag behöver henne att översätta är ju för att jag inte förstår, hur ska jag då kunna veta om hon säger rätt saker eller något är fel? De bara log och pratade lite på kinesiska. Tillslut var jag tvungen att lita på min kontaktperson och skrev under ändå. Skevt.

Resten av dagen spenderade jag och Anna med att städa, köpa tårta till ben och ta det lugnt. Anna hämtade 2 pkt hos vår koordinator i Shenyang (Rice) och är superglad för det, och ikväll kommer alla hit för att överraskningsfira Ben på hans 20-årsdag med en enorm tårta vi köpte (för 45 yuan!!), öl och ett restaurangbesök senare.

På fredag bär det av till Beijing där jag stannar ett par nätter, sen är det Dalian igen med Ben. Vi ska bo på hostel de första två nätterna, sen den sista natten bjuder Ben på ett lyxhotell, där man får frukost och tidning på rummet, med swimmingpool och allt... Ser fram emot det bara liiite lite...

Stay inside the light

Tack gud för musik. Vet inte vad jag skulle göra utan det. När jag känner mig förvirrad, nere, trött, vadsomhelst, så sätter jag på musik som passar mitt humör och vips så orkar jag fortsätta och hittar den där styrkan igen. Det funkar andra hållet med, om jag inte riktigt vet vad jag behöver, går på autopilot och behöver gå igenom något så når jag det direkt med musik. Lätt det bästa som finns.

Vet att ni är nyfikna.... Här är jag och Ben i Dalian, vi hyrde alla små båtar med motor, som radiobilar fast båtar, åkte runt och krockade med varandra (och de kinesiska barnen..). Hysteriskt kul! Börjar tro att du har rätt pappa, jag ska nog inte ha körkort, det är alldeles för kul att krocka med saker - både i TV spel och i verkligheten... ;)

Zion

Sitter och äter oreos och dricker citron-och-honungsvatten för min hals. Chattar med Ben, Lisa, Martin samtidigt. Är rätt nöjd med livet. Fick beröm för att jag blir bättre lärare nu, vilket känns bra. Tog en vecka haha. Jag sa ju att jag skulle fixa det. Jag skulle inte kunna göra det här varje dag om jag inte kände att jag var bra på det tror jag. Det skulle jag inte trivas med. Jag gör hellre mitt bästa, kämpar lite och blir bra på det istället. Det är fortfarande tufft att bli jämförd med en lärare med 20 års erfarenhet som kan ge ungarna instruktioner på kinesiska dock. But I´m getting there. Slowly but surely.

Dalian var helt fantastiskt, en perfekt minisemester, komplett med hav (bad) och härliga människor. Nu väntar en 6dagarsvecka innan det är midterm lov. Då ska jag alla till Beijing, sen splittras folk lite. Jag och Ben ska till Dalian, hänga på stranden, bada om vädret är ok, äta ute och gå runt på stan. Sova, mysa och umgås. Slappna av och få tid för oss själva. Vi har liksom inte riktigt nånsin fått det eftersom vi på nästan all ledig tid hänger med shenyang-gänget, shoppar eller dricker öl. Tur då att vi funkar så bra med andra :) Enda tiden vi har för oss själva är när han kommer hit och lagar mat eller bara umgås med mig och anna. Så inte ens då riktigt. Den mannen är helt fantastisk, jag gör det officiellt nu. Det känns som att vi känt varann så mycket längre än en månad, vi har internskämt redan, hjälps åt med allt och pratar ibland i halva meningar utan problem. Tänker inte göra er obekväma med en massa känslor, men han är helt ok typ i alla fall så ni behöver inte vara oroliga :)

Har äntligen lyckats få DVDljudet att funka ok så nu kan jag lyssna på mina 2 enda CDskivor, mina favvisar (de jag fått från Hanna Bylund). Anna hatar dem lika mycket som jag hatar henes musik...

We live in a beautiful world

Sitter på hotellrummet i Dalian nu och lyssnar på coldplay på datorn. Vi har haft en underbar, fantastisk, perfekt dag här i staden-vid-havet. Jag och Ben har gått runt med stora leendet på läpparna, större och större ju närmre stranden vi kom. Jag hade inte insett hur mycket jag saknat havet, men så fort vi kom ut ur tågstationen här och började gå mot hotellet kände jag hur mycket bättre allt kändes. Och då hade jag inte ens sett havet än, men jag kunde känna lukten svagt i brisen. Luften är renare här, gatorna har mindre trafik och himlen är blåblåblå.

Vi hade en galen natt ute på Dalians klubbar igår, efter lite kortspel och samling på ett av rummen. Kom hem tidigare än vanligt faktiskt, och sov nästan 9 timmar (välbehövt) innan vi vaknade av ett sms från en av de andra "är ni redo att gå?" Shit! Vi kastade oss in i duschen, klädde på oss och gick ner i lobbyn. Nästan inga där, i slutändan fick vi vänta 1 timma till innan vi gick iväg ändå... Köpte crêpes med sallad och grönsaker till frukost från gatan (älskar street food!) och sen tog vi bussen till stranden. Det var lite kyligt, men soligt och otroligt vackert, och hälften av oss hade med sig badkläder trots att vattnet var rätt kallt. Jag hade inte med mig mina, men kunde inte låta bli att köpa shorts för 15 och bikini för 35 + handduk för 25 bara för att ta årets sista dopp - i Kina! Och det var såååååååå värt det. Vattnet var kallt och ganska smutsigt, det blåste och vi glömde köpa handduk innan vi gick i vattnet så vi fick gå droppande och huttrande 5 min bort för att köpa en. Men det var sån lycka att höra vågorna, se solen skina på ytan och den blåa horisonten... En fantastisk dag med fantastiska människor, jag är såå glad just nu.

Jag kom till Kina delvis för att lära mig att bli självständig, men än så länge har jag bara insett att jag var mycket mer självständig än jag trodde. Jag känner mig inte som 19... Det är jag som tar hand om 25-åringen, är storasyster/extramamma till jämnåriga och, ja, allmänt känner det som att jag har bott själv bra mycket längre än 2 månader... Att börja städa, tvätta och ev. handla när jag kommer hem från jobbet känns som vardag redan, en självklarhet.

Imorgon åker vi hem härifrån, och sen väntar en tuff vecka på 6 arbetsdagar i sträck innan mid term-lovet. Som jag ser fram emot mer än jag kan förstå, det kommer bli fantastiskt! Jag och Ben planerar att åka till Chang bai Shen (?), på ett par nätter på hotell, fruktplockande runt en vacker sjö, longboarding i slutet på veckan, och så klart Beijing för firandet på Tian an men de första dagarna. Det kommer bli en fantastisk vecka! Slappna av, umgås och ta det lugnt. Utforska Shenyang lite kanske om vi har några dagar över.

Nu ska jag allt ta en dusch, få av det smutsiga saltvattnet och sen är det middag som gäller med gruppen.

When there´s a will there´s a way

En bra dag. Åh så skönt. Jag har nog sänkt mina krav rätt mycket, landat lite kanske. Har lektioner tillsammans med min kontaktperson Sarah nu vilket är skönt och mycket emr avslappnat. Jag får tips på hur man kan utöka aktiviteterna, anpassa det till åldern mer och framförallt hjälp med att översätta till kinesiska. Jag har gjort en välkomstsång och en hejdå-sång och gör nu sångerna (med tillhörande gester) i böckerna. Det är lättare faktiskt, och med Sarah blir lektionerna faktiskt roligare för mig också eftersom jag inte behöver lägga ner så mycket energi på att få tillbaks dem till sina platser, stanna där, och följa med i vad jag säger. Sarah bara översätter det jag säger och förklarar lekarna efter mig, på kinesiska. Phew. Anna och jag har fått löss från okänd källa, så nu är det luskamning, akta barnen och livsfarliga kinesiska medel att tvätta håret med som gäller. Yay..! Not. Inte vad vi behövde nu direkt, men vad gör man. Min rektor spenderade 45 min - 1 h med att tvätta mitt hår i kokhett vatten och kamma det tills hårbottnen nästan blödde idag. Men det kliar mindre iaf... Imorgon ska vi prova medlet. Gick emd "doktorn" på annas skola i området där vi bor och köpte det - från en verkstadsaffär. Han tog fram den lilla genomskinliga flaskan med röda bokstäver från en dammig låda under understa hyllan i affären utan dörr. Jag är misstänksam, speciellt som de sagt att blandar man ut det med bara 500 ml vatten är det unbearable för ögonen. Yikes!

Tydligen har jag klarat min Cambridge galant också! Fick C1. Detta betyder att min engelskanivå är hög nog att kunna plugga på i princip alla engelska universitet, vilket i sin tur betyder att ännu fler vägar är öppna i framtiden. Som jag inte vet vad jag vill göra med. Jag känner mig frestad att kolla in journalistikvägen, men samtidigt är människor verkligen min grej. Nåt åt terapeut-hållet kanske? Måste börja kolla in det där. Först på listan står jobb just nu, skaffa sig erfarenhet och spara lite pengar. Men inte för länge, jag ska defenitivt fortsätta plugga.

Och jag ska definitivt lära mig surfa. Och ta dykárcert. Åh, den där australienresan med den där mannen är så frestande. Hur ska jag få pengar till flygbiljett då? Och mat, husrum osv. Det är där det kan bli problem. Kanske kan ta kontakt med Work and Travel i Australien? "When there´s a will there´s a way", jag håller med dig precis som vanligt.

Det börjar bli kallt här nu i Kina, vilket känns hemskt konstigt. Måste snart ha vinterjacka, mössa (ska få en i födelsedagspresent av Ben) och varma skor. Ballerinaskor går inte mer än en vecka till, max. Det blir kallt fort här verkar det som. Men lite mysigt ska det bli ändå.

Kinesiskan går det trögt med för tillfället, men don´t worry jag tar snart igen det. Det har ju som sagt varit lite rörigt med skolan än så länge, eller är det fortfarande egentligen även om det är bättre. Ska minsann lära mig nog för att kunhna ha en kortare konversation innan jag ålker härifrån, det är säkert.

There´s your white teacher!

Trots att jag har upplevelser i bagaget jag inte önskar någon är jag ändå rätt tacksam för de upplevelserna ibland. Eller snarare vad jag har gjort med dem, hur jag har lärt mig av dem. För ett år sedan, eller kanske till och me dnågra månader sedan, hade det här varit breaking point för mig. Min skola har diskuterat mig och min undervisning hela dagen och inte översatt ett ord till mig. Jag har känt mig som en usel lärare, mer som ett problem än en tillgång till skolan, och när jag frågade dem vad de pratade om sa de bara att jag behövde gör en "greeting-sång" och en "goodbye-sång" att använda varje lektion och lära mig sångerna i boken. Det var allt. Och det tog två dagar att diskutera?? Tack. Tack så jävla mycket. Suck. Men jag har bestämt mig för att inte bara fixa det här, utan göra dte bra också. Mer än så behöver jag väl inte säga, ni känner ju mig. Jag har bestämt mig.

Jag kom till Kina för att lära mig, för att få nya upplevelser, bli mer självständig och fri. Jag visste att det skulle komma prövningar och jag välkomnade dem. Nu är de här, och jag är redo. Tankarna på hur trött jag är eller saker jag skulle vilja göra istället för att planera lektioner och lära mig barnsånger stänger jag in i en liten låda. Så länge iaf, det kommer en tid när jag tar tag i det med, som den här helgen tex. TTcgänget här i Shenyang är helt underbara, det finns ingen jag inte tycker om.

Citatet är Annas egentligen, en av hennes elevers föräldrar sa det till sin unge en morgon. Ganska klockrent, det är precis så det känns. Vi är utpekade (läs: sönderstirrade), pratade om, fnissade åt, vart vi än går. Vi är aliens, utbölingar, kändisar utan skyddssolglasögon. Det är lite samma obekväma känsla som när man blir filmad, ni vet. Fast hela tiden om man börjar tänka på det. Gick på Shenyangs stora shoppinggata häromdan (vi var enda utlänningarna jga såg iaf) med Anna och Ben. Jag stängde av och kopplade på tunnelseendet, men Ben gjorde det svårt genom att peka på alla som stirrade på mig. Så jag tänkte ah screw it och vinkade till dem istället. Det ger 2 reaktioner:
1. Bli rädd och ertappad och vända sig om
2. Fnissa hysteriskt och viska till kompisarna
Funkar inte det ena får man ta det andra, liksom. Det är ju inte som att jag kommer sluta sticka ut här...

There´s more than the meantime

Vaknade idag (tidigt som vanligt) av ljuden utifrån gatan, de låter alltid som att de kommer inifrån lägenheten. Låg en stund och bara andades på den stenhårda sängen, väntade på att rastlösheten och lusten att göra något skulle komma, som den alltid gör efter en stund. En idé ploppade upp i huvudet: Jag vill städa TV/matbordet (vi har bara ett, ja), ställa fram en härlig frukost till oss och göra mig själv en kopp te. Är det här vad jag vill göra? (Blev lite överaskad där över jagvillstäda-biten..) Japp! Så jag steg upp. Rensade och torkade av bordet, diskade lite överbliven disk från gårkvällen, hackade torkad frukt, sköljde druvor, kokade vatten och sa godmorgon till anna. Ställde allt på en bricka med två gröttallrikar och satte på musik på laptopen; Jack Johnson, vad annars. Idag är en bra dag! Jag är lycklig. Lycklig i Kinaland. Lycklig över att vara här, lycklig över att ha så många att längta hem till, över alla jag har träffat, allt jag lär mig och får uppleva, alla dagar som kommer komma. Så gränslöst tacksam för mig själv, mitt liv, och allt som fyller det.

Jag fick ett erbjudande om en fortsättning på det här halvåret igår. Som bl.a (kanske först och främst) innehöll en gratisbiljett runt Australiens östkust och gratis surflektioner, ca 2 månaders tid där. Men även sällskap om jag vill till Kambodja och Thailand, volontärarbete som lärare, lärare på en "flytande skola" och en månad av vad som kommer upp. Totalt några extra månader. Mamma, du vet precis hur frestad jag är... Personen i fråga är intresserad av dykarcert också, btw... Det tål att tänkas på det här är allt jag kan säga...

På schemat idag står Wall Mart-lekar (samla sakerna på din lista och undvik att bli fasttagen av personen som är "it"), simning hos några som har pool på sitt campus, och Ben har lovat att bjuda på mat än en gång. Eftersom han inte har kök i sin lägenhet blir det spännande, men jag har full tilltro till att det löser sig. Imorgon börjar jobbveckan igen, allvaret. Det kommer bli en tuff vecka, men nog ska det gå det med. Finns det något som inte är möjligt?

vilaätadrickavilaätadricka...

Anna och jag har precis lyckats varva varann med samma sjukdom verkar det som. Samma dag hon var frisk nog att gå genom lägenheten utan att bli yr och inte hade spytt på hela dan blevjag sjuk. Illamående, diarree, magont, feber och yrsel. Det blev visserligen bättre efter att jag spytt, men uttorkning, krånglig mage (svårt att äta) och huvudvärk gjorde att jag stannade hemma en dag extra. och eftersom min mage inte klarar skolans mat (oljig och ofta stekt) stannar jag hemma ännu en dag. Jag förlorar pengar för varje dag jag är hemma, men som Anna påpekade så skulle det vara br mycket dyrare om jag sket i det och sen behövde åka till sjukhuset...

Ben kom hit ("whether you like it or not") för att se till att jag/vi var okej. Han spenderade 2 timmar i taxi (sträckan tar ca 15 min egentloigen) pga trafikstopp, och köpte dessutom med sig flera sorters äpplen till oss. Så satt vi och pratade ett par timmar innan han var tvungen att gå eftersom han har curfew 22. Gårdagens hjälte by far.

Idag är det öva kinesiska som gäller, försöka äta lite varje timma, dricka mycketvatten och vila. Ska gå till skolan imorgon, kan inte stanna hemma mer.

Nästa helg ska vi åka till stranden som ligger 40 yuan bort ungefär, ser framemot det! Den här helgen var det ocksp nåt planerat, kommer inte riktigt ihåg vad bara... haha. Det har börjat bli svalare här nu. Morgnarna är så kalla att man till och med måste ha enkofta((!). Dagarna är kyliga jämfört med hur kina har varit hittils, ca 20-25 grader.

Firade Mollys och min födelsedag

på Sunny´s. Anna och Vacharlie

på dansgolvet

Hemma hos Anna och mig hade nån elak typ (m.fl.) roligt med att stapla saker på en stackars ovetande Josh...

Min födelsedag firades först med överaskningstårta hos Molly, Connie och Tyler med alla samlade, sen med öl på ett litet nudelhak i närheten. Bra kväll!

Kidnappningsplaner och alldeles för lite sömn

Min roomie och bästa vän på den här sidan jordklotet ligger på soffan bredvid mig och gråter för att hon mår så dåligt. Hon har varit på sjukhuset två gånger under lika många dagar och får bara äta överkokt ris, uppblött bröd eller sönderkokt äpple med socker och salt. Stackarn. I två veckor dessutom. Själv mår jag bra, det enda jag har att klaga på är tröttheten och tidiga mornar. Hade en släng av saknad efter min chiquita idag, det kanske jag kan klaga lite på också. Men jag älskar det här, det gör jag verkligen. Det är skönt med lite rutiner nu, trots att jag inte gillar dem alla (när man nu nånsin gör det). Jag måste säga atat jag känner mig ganska vuxen när jag kommer hem från jobbet och sätter igång tvätta medans jag värmer middagen och städar köket. Även om det inte är så hemskt stor skillnad för mig, jag är ju inte helt obekant med att städa, tvätta och diska, och så lite mat som jag lagar här har jag nog inte gjort på ett år minst... Jag och anna har en inköpslista på en hylla, hjälps åt med planering av lektioner och idag kom tanten som kollade gasen. Jag har blivit helt nitisk med att hålla köket rent (mer än vanligt), kanske för att det är så smutsigt överallt så klarar jag inte av att det är smutsigt där jag ska fixa med maten.

Barnen är så söta att jag börjar smida kidnappningsplaner. I fredags satt två tjejer bredvid varann på en av mina lektioner och lyssnade inte på mig alls. varför? den ena satt och sjöng på kinesiska och den andra satt och pussade henne på kinden. En annan liten kille vägrar säga ett ord på engelska för att han är en tiger. Den sötaste tigern jag sett! Och alla skriker HELLO! så fort jag går förbi, eller hello AIMAA! eventuellt hello TISHEEER! (teacher). Love them. Men det är tröttande, speciellt nbär de är som idag och vägrar lyssna. En liten kille satt med ett lurigt leende och bara glodde på mig när jag sa åt honom att blunda. De kan vara jobbiga också.

Jag har blivit erbjuden ett privatlärarjobb dessutom! Får se hur det verkar och om min skola går med på det, men det är spännande! Kan behöva lite extra pengar...

Jag har ett nytt nummer nu för shenyang: +8613504973932. Ring gärna! Jag behöver inte betala något för att plocka upp luren...