tisdag 28 december 2010

Peace out

Åh, så konstigt det är att läsa om julen där hemma och inte dela minnena. Så otroligt konstigt och lite jobbigt. Men samtidigt inte, för jg är ju i Kina! För guds skull. På julafton hade jag min första släng av hemlängtan, och gjorde stackars Helena lite orolig, men jag tog mig samman och förklarade att det är bara för att det är jul. Det gick nog inte riktigt fram: hon är kines rätt igenom och förstår inte alls det där med jul. Här är det bara ett stort jippo som går ut på att sälja så mycket soom möjligt och säga Merry Christmas till alla västerlänningar man råkar se. Vilket här är mycket få.

Men dagen efter, den engelska julaftonen, spenderades med alla nära och kära jag har i det här landet. Det var en mycket bra dag, med Mycket God Mat, kaffe (det bästa som går att få tag på här är, ja, McDonalds..) och glass. Annandag jul öppnades alla paket från familjerna. Familjen nummer ett (det är ni, Åsbergarna) gav mycket uppskattade presenter, användbara och genomtänkta och vi älskar dem! Familj nummer två (the Cronshaws) gav oss mycket fina saker, bl.a en skyddsängel från lillasyster Hannah som fick en liten tår att rinna nerför min kind. De är hemskt fina den familjen! Från familj nr tre (Ben) fick jag inte mindre än 14 paket, två mössor, ett par vantar, två par skor, två par tröjor, en långärmad tröja, en klocka, bl. a. Älskar alltihopa!
Så ja, det var en bra julafton, och en minst lika bra annandag jul (boxing day).

På torsdag är det mitt uppträdande, och jag ser fram emot det. Det ska bli riktigt kul, och mina barn är så himla duktiga nu. Det går inte riktigt att höra orden i vad de sjunger, men bra nog, och de kan hela koreografin. Ska filma den för er alla där hemma, men det ska bli kul. Skolan slår på stort också, och det är uppklädning för hela slanten. Spännande..

Försöker göra det bästa av den tiden som är kvar här nu, bara tre veckor på jobbet och fem kvar i kina! GALET. Men jag saknar er, så det ska bli rätt skönt att komma hem trots allt. Kommer bli tufft att åka härifrån, mest för tt det betyder att jag inte kommer få se Ben på nästan tre månader. Men det kommer gå bra, och desto större anledning till att ta till vara på varenda stund här!

onsdag 22 december 2010

Dagdrommeri

Livet i Sverige kanns helt avlagset nu, som ett helt annat liv. Kan inte riktigt forsta att jag om dryga fyra veckor kommer ga pa min gata igen, aka sparvagn igen - traffa alla igen. Jag visste att tiden har skulle ga fort redan innan jag akte, men nu nar den faktiskt har gatt sa fort sitter jag anda har och sager "vad hande??" Lite mystiskt kommer det ju bli att komma hem och se allt precis som innan jag akte, med sma forandringar bara. Huset kommer sta kvar, sparvagnarna kommer ga, Skatas, Delsjon och Harlanda Tjarn kommer ligga kvar. Men jag, jag kommer att ha lart mig massa kinesiska, vaxt enormt som person, bott hemifran och tacklat problem med min roomie sjalv. Jag kommer ha lart mig hur man agerar om nagon (eller jag sjalv) blir plotsligt sjuk och behover tas till sjukhus, hur man postar paket utan att kunna spraket, att boka hotell, tag, buss osv sjalv. Jag kommer ha jobbat som larare och dagisfroken utan utbildning, skott alla vardagliga saker som stadning, tvattning och handling sjalv. Jag har alltid varit lugnt, intuitiv, envis - en problemlosare och overlevare - men efter den har resan har jag blivit sa otroligt mycket starkare, mer street wise och varldsvan.

Har jag vaxt upp? Njaa.. Jag tror inte att man nagonsin gor det. Det ar mer en fraga om att vara den basta personen man kan vara och lara sig av sina misstag. Barnslig tycker jag att man ska vaga vara oavsett alder. Kolla bara pa min pappa! En vis man ;)

Nog for att dagdrommeri ar fint, men man far inte glomma bort nuet for det. Har i Kina narmar sig nyarsupptradandena den 30/12 (nasta torsdag) och idag var det vad jag gissar var genrepet. Mina barn ar riktigt duktiga och borjar (antligen) fa klamm pa det hela. Hela formiddagen idag ovade vi och kolla pa de andra framtradandena. Riktigt roligt, fick sitta och gosa med barnen hela tiden de inte upptradde anda tills det var var tur (efter nastan tva timmar). Nu ska jag ha tre lektioner till och sen far jag ga hem for dagen. Da ska jag posta grejer jag inte kan slapa med mig hem och plocka upp foton jag lamnat for framkallning. Sen ata, mysa med Ben och sova. Sova, sova, sova. Och nar jag sen vaknar ar det julafton!

Saknar er och alskar er alla <3

Dan-före-dan-före-dopparedan!

Denna trötthet, jösses amalia alltså. Men en bra nyhet är att jag har hittat ett klassrum med extra sängar där jag kan slumra lite under lunchen (som är 3 timmar.......).

Idag har inte Ben bott här, för omväxlings skull. Han åkte hem igår kväll, efter att ha köpt mat till mig, sett ett avsnitt av Dexter - och gett mig en massage. Silken karl, jag säger då det ;)

Mormors födelsedag idag, du är saknad ska du veta mommo! Tänker på dig ofta, på alla fina och roliga minnen vi har tillsammans. Tittar på din present medans jag skriver och ler, jag vet att du kommer gilla den. Tycker inte alls om att jag inte kan fira din 75-årsdag med dig, inte alls. Men jag ska hålla ett eget litet firande när jag kommer hem minsann, baka en stooor tårta till dig! Hoppas du tycker om den lilla videohälsningen jag skcikade till dig med :)

Bara tre veckor kvar på skolan efter denna, det är ingenting! kommer ihåg hur fort de två första månaderna gick... Ser fram emot att slippa pressen, att känna mig dum hela tiden. Har kommit fram till att det mest är för att jag inte förstår språket dock, att behöva få allt översatt får mig att känna mig som ett litet barn eller som att jag är helt trög. Jag tycker mer och mer om Helena (den andra engelskaläraren), hon är riktigt rolig och rätt gullig. Har till och med börjat diskutera anna-problem med henne! Det tar ett tag att förklara med hennes engelska, men hon har blivit mycket bättre så nu går det med en gnutta tålamod. Men som sagt, nedräkning är det. Inser nu när det drar sig mot slutet att jag allt har lite hemlängtan ändå. Inte som att jag ligger ocjh gråter på kvällarna, men jag saknar er ordentligt nu och jul kommer bli lite tufft har jag en känsla av.

Tack så hemskt mycket för paketet familjen! (Inte bara jag som gillar knäcken och pepparkakorna, så fort ben är här försvinner dem med alarmerande hastighet..) Ni skulle sett mitt leende när jag öppnade det; från öra till öra.

Saknar er, varenda dag. Men nu är det inte mer än en månad (och 7 dagar, räknade jag ut idag) tills vi ses igen! Älskar er så, så, sååå mycket!

torsdag 16 december 2010

Var ör Mr. Blund när man behöver honom

Den stora tröttheten har slagit till igen, och det med besked. Jag har otroligt svårt att somna och får därför inte mycket för lite, men lite för lite sömn. Det är kaos i huvudet mitt och jag kan helt omöjligt slappna av. Tillslut däckar jag för att jag helt enkelt är för trött. Menmen, det ger sig väl snart.

Jag tänker mer och mer på att åka hem nu, naturligtvis eftersom det närmar sig med stormsteg. Det känns konstigt på ett sätt att det bara är en dryg månad kvar, men samtidigt ganska skönt. Har insett hur mycket jag saknar er alla, men också att det är mycket jag kommer sakna härifrån. Jag kommer sakna att ha en egen lägenhet. Jag kommer sakna att kunna köpa vad som helst, allt från toapapper till anteckningsblock till smink till frukt/kött/lagad mat från gatan. Jag kommer sakna sättet att prata, kroppspråket, sättet att klä sig. Jag kommer definitivt åka tillbaks till Kina någon gång, det är verkligen ett fascinerande land.

Hade föreställning med sången + koreografi för skolan idag, det var som ett tidigt genrep av alla uppträdanden. Men en tjej storgrät genom hela för okänd anledning, en surade och de andra var helt förvirrade av allt folk och fattade inte riktigt vad de skulle göra. Så det blev halv om halv pannkaka av hela alltet, vilket var surt när alla kollade och jag vet att de kan det. Menmen, jag får väl överbevisa dem på den riktiga föreställningen istället!

Ben har slutat på sin skola och bor därför halv om halvt med mig och Anna nu, vi har ju plats liksom. Det är helt okej att komma hem till honom varje eftermiddag, och fler än en gång har jag fått sällskap på morgonen till bussen. Varför han villigt utsätter sig för att gå upp vid 6 och gå ut i minus 20 är mer än jag förstår dock...

I helgen är det julshopping som gäller, och självklart massvis med sömn. Imorgon ska vi käka middag allihopa och sen antagligen gå ut nånstans. Har buntat ihop en massa kläder (ca halva garderoben) som ska skickas hem och lämna vikt och plats för roligare saker. Som presenter till er ;)

onsdag 15 december 2010

hell YEAH

För jag kommer åka till Australien, fa la la la laaaaa....!!!

Lyckan, den stora varma lyckan när jag fick veta att jag skulle åka fick det största leendet nånsin att sprida sig på mitt ansikte. Det betyder att jag får träffa Ben iaf en gång på ett halvår när han är runt på sina resor, och det betyder att jag får åka till Australien. Som jag har drömt om det, så länge! dykning, förhoppningsvis lära mig att surfa, träffa Ben, kanske träffa Emily och Tyler med. SWEET!

lördag 11 december 2010

I stand up on my own two legs yes

Ensamtid igen, och den har gangen kanns de inte riktigt lika konstigt. Faktiskt riktigt skont. Och valdigt avslappnande. Sitter och knepar och knapar med mormors fodelsedagspresent/julklapp, den kommer bli helt super! Mojligtvis sen dock... Jag ska forsoka skicka mina presenter till er alla sa fort jag kan, men de kommer antagligen bli sena. Hemskt ledsen, men ni maste nog ha en extra, minijulafton i ar! En "presenter-fran-Emma"-julafton.

Skolan gar bra, det ar full rulle med nyarsframtradandena nu. Varje larare har fixat ett framtradande med antingen sin klass eller ett urval av barn. Jag ska, som bekant, sjunga en sang fran sound of music med mina barn.(http://vtunnel.com/index.php/1010110A/3afa7717efbd854b65c78a1a51e27e3421348ab78d03f58f5d8957e029da4f9d64f3a94a61b594c9f413e37087654e3ed589459dff65f05c23256)Rektorn bad mig forst hitta en ny engelsk sang, och forst sa de julsang ocksa men tyckte inte om de sangerna jag hittade. Sen andrade de sig och sa att det inte behovde vara en julsang, och gav mig dagen efter den har sangen. Gillar deras ide av en "ny" engelsk sang! haha. Det har har, hursomhelst, inneburit att jag har fatt en massa eget ansvar eftersom Helena behover ova pa sin egen pjas med sina barn. Sa bade i torsdags och i fredags hade jag inga riktiga lektioner utan sjong den har sangen med 4-6 barn hela dagen. Chill! For det forsta fick jaag valja mina favvisungar, de allra sotaste, smartaste och goaste barnen. Och for det andra var det ingen annan larare med och kollade pa mig sa jag ovade for det mesta ca 30 minuter, lekte med dem 15, ovade 20, lekte lite till och lsutade lite tidigare sen. Och sa samma sak pa eftermiddagen. De ar sa himla smarta anda att de i princip kan den nu efter tva dagar. Ah, och jag har gjort en egen koreografi till den ocksa! Det ar en valdigt enkel koreografi med rorelser som i princip speglar texten, men de ar ju mellan 4 och 6, sa det gar inte att gora hur mycket som helst. Hoger och vanster ar inte helt enkelt nar man ar sa liten!

Och igar fick jag ANTLIGEN sett Harry Potter! Jag, Ben och Vaishali satt i en enorm biosalong tillsammans med 5 andra och vagade knappt ata vara popcorn for att det ekade sa tomt i den stora salen. Har aldrig sett en sa stor biosalong forut! Och med helt fantastiskt suround och bildkvalitet. Det ar en galet bra film, slar de andra HP-filmerna med hastlangder! Och speglar faktiskt boken riktigt, riktigt bra. Jag ggillade de kinesiska reklamsnuttarna fore filmen ocksa, de var minst sagt underhallande och gav en bra bild av kinesisk humor! Inte for att vi fattade nagot, men skrattade gjorde vi i alla fall!

Vi har ordentligt med sno har nu ocksa, andra omgangen. Nar jag kom till skolan i fredags sa Helena att hon trodde det skulle snoa idag, och jag sa att nae.. det ar nog lite for varmt for det tror jag. Tva minuter senare borjade det snoa. Helena holl pa att do av skratt... Jag borjar faktiskt tycka battre och battre om henne nu, vi har riktigt kul tillsammans och jag kanner det som att hon borjar respektera mig lite nu. Hennes engelska blir battre och battre och vi sitter ofta och pratar pa rasterna nu, om allt mojligt. Men det ar hemskt intressanta saker jag far veta, eftersom hon aldrig rest nagonstans (knappt inom Kina heller) sa har hon valdigt typiska kinesiska synpunkter, om man nu far saga sa. Jag visade henne min flygbiljett (hon hade aldrig sett en innan) och forklarade for henne vad allt betydde och hur det funkade. Vi pratar ofta om politik, jamstalldhet och kulturella skillnader mellan Europa och Kina. Jag alskar att fa veta nya saker, hur sma de an ma vara. I Kina delar gifta par aldrig upp ekonomin, tex. Darfor ser det alltid ut som att den ena (mannen) betalar allt, men den andra partens pengar ligger pa samma konto sa det ar badas. Delad foraldraledighet finns inte, och gar man i skolan far man inte vara tillsammans med nagon. Skolsystemet har ar helt vrickat; barnenn gar till skolan vid 6 och kommer hem vid 21, har ingen fritid utan gor laxor pa hela helgerna. De ar dessutom vaktmastare pa skolan och hjalper till med skottning, grasklippning osv pa skolgarden. Proven borjar vid 7 ars alder och varje skolan har ett rankningssystem dar varje elev har ett nummer baserat pa hur bra han/hon presterat pa sin prov i genomsnitt. Aven sjuaringarna har detta. Eftersom de flesta familjerna bara har rad med ett barn blir det barnet helt ackligt bortskamt, och (kanske) darfor maste lararna vara lite extra tuffa med barnen. Jag har vant mig vid det nu, aven om jag fortfarande tycker de ar onodigt harda mot ungarna.

Det ar bara 5 veckor kvar nu tills jag slutar pa Yale Kindergarten, och 7 veckor tills jag maste aka fran Kina. Jag kommer sakna sa mycket, men det kommer bli skont att komma tillbaks pa manga satt. Tror definitivt att jag kommer komma tillbaks nan gang! Livet i Sverige kanns just nu valdigt langt borta, lagenheten pa Xiaonan jie ar "hemma", och jag har vant mig vid alla vardgasrutinerna. Att ga till jobbet ar en sjalvklarhet och jag vet hur langt 2000 Yuan racker. Jag kan noog med vardagskinesiska for att ta mig fram och fraga efter enklare saker, jag kan hur bussarna gar, hur mycket en taxi hit eller dit borde kosta och jag vet nar jag blir lurad. Jag kan boka tag, hotell och biljetter till saker och kanner mig pa det stora hela ganska vuxen nu. Om man nu nagonsin blir det? Tveksamt...

Nu borjar det bli dags for en varm dusch kanner jag, den har lagenheten ar forbaskat kall! Sen lite mer julklappsfixande och sa hors vi forhoppningsvis ikvall for vart vanliga sondags-catchup? Alskar er.

måndag 6 december 2010

Look into my eyes this is who I am

Varför är jag så trött jämt? Vaknade imorse mitt i en dröm där en flygande gren kom emot mig och insåg att det enda som skadade mitt huvud var väckarklockans tjutande och en dunkande huvudvärk. Väckarklockan var fort hjälpt, men huvudvärken har inte gett sig utan bara blivit värre under dagen. Kände mig verkligen sjuk när jag skulle ha mina sista tre lektioner men bestämde mig för att bita ihop och köra sista timmen, och jag överlevde ju så ingen skada skedd. Men det blir en tiiiidig kväll ikväll... Det som tog knäcken på mig tillslut var lustigt nog frukthandlarna. De skrattade så åt mig när jag inte förstod (de använde ju inte rätt ord..!) och när jag gick ut ur den lilla glaskuben där de förvarar frukten brast det bara och jag började snyfta för att jag tyckte så synd om mig själv. Sa åt mig själv att skärpa mig och tog ett djupt andetag. Det kommer inte bli bättre än på två månader, du kan bättre än såhär. Snart hemma, ta inte åt dig, lär dig vad de säger istället.

Min K2a-klass tar kål på mig, jag vet inte vad jag ska göra med dem! De vägrar repetera vad jag säger och är så otroligt oengagerade - om jag inte ger dem klistermärken eller kakbitar som deras lärare gör hela tiden. Tror faktiskt att det är pga det, för de var inte alls såna här förut men nu ser jaghenne ge dem små treats hela tiden, så får de inte det nu så skiter de i vad jag gör för de får ju inget för det liksom. För alla andra klasser har jag inga problem att motivera. Blir så hemskt irriterad och ledsen för varje gång jag kommer ur klassrummet och känner att det inte var en riktigt bra klass. Men det kommer ge sig det med, förr eller senare.

Imorgon ska jag och Ben se på Harry Potter på bio, äntligen! Spenderade halva förra lördagen med att försöka hitta den, åkte först till en gata där vi visste var en bio låg men där började den för sent så vi åkte till ett köpcenter där de hade den, billigt dessutom, men när vi kom dit var maskinen trasig så vi kunde inte se den i alla fall... Blev hemskt besvikna. Men vi fick pratat med Bens lillasyster på hennes 18-årsdag och se henne öppna presenten från oss, vilket var hemskt kul! Hon blev så glad och jag tror inte att någon av oss slutade le för ett ögonblick. Det är en fantastiskt fin familj det där.

Den här helgen har varit helt underbart avslappnande, spenderats med Ben och bara honom. Vi har shoppat lite för julklappar, ätit gott och onyttigt och varit sådär skönt lata. På söndagen jobbade Ben så jag var på hans inrådan ensam hela dagen, tog den ensamtiden jag behöver men så sällan kommer ihåg att ge mig själv. Tog en promenad, läste lite kinesiska, sov, läste i min bok och lyssnade på musik. Lagade mat för första gången på en evighet, lyckades knåpa ihop en ny favoriträtt för både Ben och mig själv. Otroligt välbehövt! Att prata med min familj på skype rundade av kvällen helt perfekt med många skratt och ett hjärta varmare än någonsin innan. Det gör mig så lycklig att se hur bra min familj och partner kommer överens, jag kommer aldrig nånsin ta det för givet igen. Stort tack ni där hemma för hur öppna och gästfria ni är mot honom, det gör oss båda väldigt glada och betyder så otroligt mycket. Det är alltid veckans bästa timma för mig när vi pratar allihop tillsammans.

lördag 4 december 2010

Nytt inlagg

Ensam. Nar var jag sist ensam? Letar igenom min hjarna efter senaste tillfalle nar jag var helt sjalv langre an en timme i strack, och det enda jag kan komma pa ar nar jag var sjuk i Beijing, da var jag ensam kkanske 3h i strack flera ganger. Sa nar Ben erbjod mig att vara ensam i hans lagenhet medans han jobbade nagra timmar pa en sondag kande jag plotsligt hur mycket jag behovde det.

Darfor sitter jag nu ensam i en solig men kall lagenhet och vet inte riktigt vad jag ska gora av mig sjalv. Hade planerat att ga och trana lite, men vattnet ar borta sa jag undrar hur bra ide det ar egentligen. Tog en prommis i kylan nyss och ska nog lasa lite kinesiska om en stund, kanske sova lite till. Pa det hela precis vad jag behover!

Maste an en gang saga hur stolt jag ar over min lillasyster som ar en av de 10 finalisterna i GPs fototavling! Bra jobbat tjejen, och bilden ar helt fantastisk. Ni som inte har rostat an, gor det! (GPs hemsida).