Tack

Tack.

Tack för musiken
Tack för leendena från barnen
Tack för att jag lär mig mer kinesiska varje dag
Tack för drömmarna om natten
Tack för en stöttande familj hemma
Tack för vännerna jag har över hela världen
Tack för min fantastiska pojkvän
Tack för all kärlek jag får
Tack för all kärlek jag får ge
Tack för bra böcker
Tack för att min engelska har blivit så mycket bättre
Tack för alla erfarenheter jag fått på den här resan
Tack för alla leenden och skratt
Tack för mjölkchokladen Anna precis gav mig
Tack för skype (!!!!!)
Tack för min goa, rara skolchaffis
Tack för den här erfarenheten!
Tack för drömmar om Australien
Tack för alla små saker som gör mitt liv till just mitt
Tack för alla människor jag har att sakna och älska.

Tack alla vackra människor som gör mitt liv till just mitt och värt att leva, tack för att ni stöttar mig och älskar mig för den jag är, ni är ljuset i mitt liv.

På begäran

På begäran av min kära familj kommer här några bilder från vår lägenhet!

Astronaut

Sitter i soffan och blickar över min svullna mage ner på datorn, den blinkande ljusa skärmen. Dagar som den här har bokstäverna eget liv och verkar nästan dansa runt framför mina ögon. Jag är så hemskt trött idag, men kan inte riktigt klura ut varför. Jag har sovit minst 8 timmar, ätit och druckit bra, men vaknade ändå med huvudvärk och tunga ögonlock. Tror att det kan ha något att göra med våran grupp här i Shenyang som är lite svajig för tillfället, en del skitsnack och omogna, fega beslut har fattats på senaste tiden. Jag börjar bli trött på folk som bara tänker på sig själva. Det finns guldkorn dock, och jag ska inte vara för hård mot dem; vi har det alla tufft här och orkar inte alltid vara vårt bästa antar jag.

Kylan har kommit till Kina, på riktigt den här gången, och nu väntar vi bara på snön. Ser faktiskt fram emot det med, det är iaf lite mysigt med kylan när det är snö, nu är det bara svinkallt. Ingen charm med det precis.

Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här inlägget egentligen, haha. Ville nog bara skriva av mig tror jag. Säga tack till mamma för de kloka, insiktsfulla råden du gav mig nu i eftermiddags/förmiddags. Vad skulle jag göra utan min familj? Älskar er.

Woshi nide Ruidian pengyou

Idag har jag insett att jag verkligen gillar mitt jobb. Jag hade sovit lite dåligt och har haft det lite jobbigt privat så att säga, ni vet ju. När jag kom till skolan före 7 kände jag bara att näe, hur ska jag orka vara rolig och engagerande idag.. men när barnen började droppa in med sina knasiga, söta kläder och sina storleende högljudda Aimaaa, Aimaaaa!! Kunde jag inte låta bli att le lite ändå. Deras entusiasm, leenden, energi och lekfullhet smittar av sig och jag kan inte låta bli att ryckas med. De har gjort min dag, tillsammans med min chaufför som jag lär engelska samtidigt som han lär mig kinesiska. Idag fick jag reda på att han är Japan, han kan läsa japanska men varken läsa eller skriva engelska, hans klocka är från Japan också. Jag sa att den var fin (ja jag måste redogöra för allt vi sa..). Han undrade vart Anna var (som han plockar upp före mig 2 dgr i veckan) och jag sa att hon var med några vänner. Han sa att han var min Kinesisk-Japanska vän och jag sa tack, jag är din svenska vän. Han sa vi är vänner! Det var en mycket begränsad konversation med mycket skrattade och shenme? shenme? (what?) inblandat, speciellt från min sida, men det var hemskt kul och jag är lite stolt över att kunna förstå såpass mycket ändå. Men så pluggade jag ju nästan två timmar idag också, och gör det nästan varje dag.

När jag var påväg hem från där jag blir avsläppt varje dag hade jag en himla massa att bära (tvättdag (jag gör min tvätt på skolan)). Helt plötsligt kör en man med "släpcykel" (en cykel med en sorts kärra framför styret, vanligtvis med frukt eller andra varor på) upp bredvid mig och frågar mig på kinesiska var jag kommer ifrån, jag svarar och försökte förklara att Sverige ligger i norr, han visste som de flesta kineser inte vart det var. Så långt är allt som vanligt. Men så stannar han och frågar om jag vill ha skjuts sista biten, så jag sätter mig på plankflaket och får cykelskjuts de sista hundra metrarna, ända fram till porten körde han mig! Jag älskar när såna här saker händer, det gör mig alldeles lycklig. Speciellt när jag kan ha en sån "lång" konversation två gånger på kinesiska! Får mig att inse att jag faktiskt kan lite kinesiska trots allt. För det mesta känns det inte som att jag kan säga nånting alls, så det gäller liksom att folk pratar om det jag kan och väljer de orden jag lärt mig... Men det är ett så roligt språk! Tex: ordet för hur mycket? är "mycket-få", ordet för aveny är "stor-gata", ordet för mobil är "hand-apparat", hur mår du är "du-bra-frågepartikel", ska man säga tycker du om säger man "gillar-inte-gillar", osvosvosv. Underbart!

Thankyou for all my hands can hold

Sitter och smaskar på kanderade vindruvor (en smula brända), och är helt lycklig över den här nymodigheten som kallas internet. Har varit utan det så länge nu att det nästan är lite spännande!

Det har varit en bra vecka, om än tuff och trött på mitt håll. Har slarvat och sovit för lite, och det i kombination med att skolan har lagt om mitt schema till 6+3 lektioner (istället för 4+1+1+3) gör att jag är helt färdig. Men jag har varit glad ändå, och blir ännu gladare av att det nu är övervägande bra dagar istället för som det var innan. Jag vet att jag är en bra lärare nu, bara det faktum att Helena mycket, mycket sällan har något tips att ge mig som jag inte redan insett är ett bra tecken på det. Hon har varit lärare i 6 år, jag i två månader. Creds till mig!

Det var Ben och mins tvåmånadersdag i förrgår. Känns futtigt. Har vi verkligen inte känt varandra längre än drygt två månader?? Det känns som att vi alltid har känt varandra, men det kanske mer är det att vi alltid har väntat på varandra egentligen. Allt är så enkelt, rätt och självklart med honom. Vi är ett kickass team, båda sociala, aktiva, omtänksamma och lättsamma. Det har aldrig varit så enkelt att vara jag, och jag har aldrig inte behövt anstränga mig alls för någons kärlek (undanräknat min familj såklart). Han älskar mig precis som jag är, och det är något vackrare än jag någonsin kunnat tro.

Ikväll får vi massa gäster hit, 15-20 pers som ska umgås, dricka öl för 4 kuai (kr) och spela spel. Ser fram emot det så mycket! Vi kommer vara amerikaner, britter, australiensare, svenskar och en tysk. Lite coolt är det ändå att vi alla har träffats i Kina, av alla ställen. Anna och jag städade igår, handlade och fixade inför att alla kommer hit, och nu skiner golvet, bordet är (nästan) undanplockat och ska bara torkas av och det ser på det stora hela representabelt ut. Kollade på julpynt i affären igår också, ser fram emot att pynta till stället ordentligt inför julen! Och förhoppniongsvis snöar det på söndag med. Mysigt!

Anna och jag säger hejdå till hennes kontaktperson Jesse som ska flytta till Dalian och plugga. Sorgligt!