Resfeber, hejhej

Hej alla. Har sitter jag pa ett hostel i Sydney, smahungrig och nervos och ensam och ska snart flyga hem. Varje gang jag ska flyga nanstans borjar jag alltid tanka en massa, oftast valdigt djupt och filosoferande och pretantiost. Och jag kanner mig alltid sa lycklig (aven fast jag ar bajsnervos) och tacksam for allt och alla jag har. Det ar nagot med att resa over halva varlden som ger en oslagbart perspektiv.

Kanner mig aldre an 20, till att borja med. Mycket mojligt att det ar sjalva ungdomen som far mig att tro att jag ar aldre om ni forstar vad jag menar, men jag har ocksa upplevt mer an de flesta 20aringar. Rest over hela varlden gor en ganska valrdsvan, och man lar jkanna sig sjalv pa ett satt som jag tror att det tar ett antal fler ar att gora om man stannar i sin hemstad.

Usch vad resfebrig jag ar. Nasta gang flyger jag inte sjalv, det ska jag allt se till!

Fem veckor och kort uppdatering

Fem veckor. Det ar allt som ar kvar av mitt Australien-aventyr. Men det har varit en fantastisk tid! Och for en budget nara nil har vi anda lyckats gora en hel del!

Sydney. Byron Bay. Campat tva veckor pa olika platser. Brisbane. Noosa Northshore. Maroochydore, Mooloolaba, Caloundra.

Och det mest spannande, bilresan med Malcolm langs ostkusten, kommer om tva veckor! Pa fredag ska vi till Brisbane igen och se en rugbymatch med Geoff och Kate, och pa sondag ska vi till Noosa dar det ar en (mat?)festival.

En vanlig dag gar vi upp 8-9, ater frukost pa verandan, sloar en stund, och gar sen antingen till poolen runt hornet eller stranden. Solar, simmar, ater lunch. Gar tillbaks til huset. Tar en dusch, varmare klader, ater middag med Jon och Gail. Ser pa teve... laser... sover.

I love my life.

Home

Nar jag, nan gang i 2an, tankte pa hur min framtid skulle se ut sag det inte mycket ut som det gor just nu kan jag saga. Jag trodde att jag jag skulle jobba ett ar, och sen antagligen plugga pa GU. Jag trodde att jag skulle fatta mycket genomtankta och overvagda beslut. Jag trodde att livet gick sa mycket langsammare.

Att aka till Kina och lara mig att lara ut var inget jag agnade mycket tanke egentligen, helt plotsligt visste jag bara att jag ville gora det och att det skulle bli en betydelsefull upplevelse. Och jag hade mojligheten att gora det, sa jag gjorde det. Och det har hittils varit det basta jag nansin gjort. Dar traffade jag Ben, insag efter en vecka att jag ville vara med den har mannen trots att vi bor i olika lannder. Efter en vecka tillsammans bestamde jag mig for att jag ville acceptera hans erbjudande att aka med honom till Australien. Efter ett halvar med killen insag jag att jag verkligen vill bygga en framtid med honom och ansokte till den dar journalismkursen pa hans universitet istallet for GU, kom in, och sitter nu har, i Australien, och forundras over hur fantastiskt annorlunda mitt liv har visat sig bli. Jag har nu en lagenhet i Wales tillsammans med min pojkvan sen 7 manader och en utbildning, pa mitt andrasprak, langt hemifran. Och jag alskar mitt liv!

Jag kan se hur jag verkar nagra ar aldre med tankte pa sakerna jag gor (bo med partner, flytta hemifran, plugga utomlands, osvosvosv), och jag tycker sjalv att det ar lite konstigt att jag kanner mig sa redo for det. Men jag har inte kant mig som min alder sen jag var 17, och omstandigheterna ar lite annorlunda. Om Ben var svensk hade vi allra troligast inte flyttat ihop pa annu ett par ar till exempel.

Sen har jag nog alltid varit lite galen, och den viktigaste delen av mitt besluttsfattande ar oftare hjarta an hjarna. Men nog ar det lite halsosamt att vara en smula galen. Om inte annat gor det livet sa mycket mer spannande!

Jag har ju lovat...

...att halla den har bloggen, numera resebloggen, vid liv sa har kommer darfor forsta inlagget pa lange. Las och njut folks!

Men eftersom jag har slarvat sa darfor kommer har forst en update:

Jag kom helskinnad och piggare an jag trodde (antagligen helt forvirrad efter att ha akt igenom sa manga tidszoner) till Sydney den 25e, lokal tid. Jag gick igenom alla sakerhetskontroller, tog for sakerhets skull min hostmedicin och neceril genom tullen (har sett for mycket pa tv om alla som aker fast) och motte Ben pa andra sidan. Slutade inte le for en sekund pa en timme. Vi at frukost, jag tog en dusch och sen tog vi en promenad ner till hamnen. Soligt och varmt, och valdigt overkligt alltihop. Jag var antligen dar, med Ben, i Australien!! Vi gick till Operan, och jag fick veta att min familj hade betalat for bade mig och Ben att se en forestallning - pa Sydney Operahouse! Vi bokade The Barber of Seville, och den kvallen glommer jag aldrig. Vi gick forst pa en guidad tour av byggnaden, superintressant! Och sen pa timman vi hade mellan touren och forestallningen satte vi oss pa ett Guylian cafe och bestallde in chokladkaka med champagne. Och njot av utsikten av operahuset, bron och hamnen saklart... Sjalva forestallningen var helt fantastisk, sa rolig och bra musik. Jag satt tyvarr och drasade till forsta halvtimman pga jetlagg, men lyckades skarpa mig och alskade den! Basta operan jag nansin sett. Dagen efter skulle vi ha akt pa en salsakryssning, men rovhalen skickade oss till fel kajplats sa det blev inte av. Och de vagrar lata oss omboka eller ge oss pengarna tillbaks. A-holes.

Nu ar vi i Caloundra, utanfor Brisbane hos Jon och Gail. Huset ar helt fantastiskt, ligger precis vid havet strax utanfor en fin, nybyggd liten stad. Jon och Gail ar otrooooligt generosa och gastfria och later oss ta vad vi vill ur kyl, frys och skap, vi ater middag med dem varje kvall och aker runt med dem till olika sevardheter och slaktingar/vanner runtomkring Caloundra. Och om ett par dagar ska vi campa med sonen Raymond m. fam. - och de betalar! Sa generosa (och rika) ar de. Ser fram emot det enormt!

Vi har det med andra ord helt fantastiskt har, njuter i fulla drag av allt som ar Australien, lyxen och att vara tillsammans igen. Sa cheerio mate, hors snart!

Nedräkning

Det här med jobb går väl inte superbra. Folk håller sig ju friska för mycket, och då behövs inte jag. Men jag behöver jobbet, så jag känner en viss obalans i den relationen.

Dock får jag rätt mycket gjort med resten av mitt liv eftersom jag blir vansinnig av att gå hemma så är jag snart klar med min ansökan till Bangor University. Det ska skrivas statement och kära Marie ska skicka in referens men sen är det klappat. Pressen är på, eftersom jag åker om ynka två veckor!!! Herrejesus. Gud vad jag längtar. Sol, värme och Ben. Vi hittade en salsa-kryssning som vi ska boka för att fira vår 6-månaders. Middag med dryck ingår, salsalektion och en salsashow på turen runt i Sydneys hamn. Längtar!

Onsala (27)

Begreppen morgon, lunch och eftermiddag flyter ihop och här är allt stilla, lugnt och fridfullt. Kollar på klockan och inser att jag ätit frukost i över två timmar och ler. Plockar upp boken igen och suckar lite nöjt. Ljuvligt. Här kommer tankarna och läkningen, landningen, som av sig själv. Precis som varje gång jag kommer ut hit, men nu för första gången på ett halvår, konstaterar jag hur bekvämt och välbehövt man alltid landar i sig själv här ute. Den där obehagskänslan man haft ett tag inser man plötsligt vad den beror på, och lösningarna till ens små, stora, mittemellantröga vardagsproblem kommer självmant fram och ler mot en. Nog längtade jag ut hit, men som vanligt när jag inte varit här ett tag inser jag aldrig hur mycket jag behöver komma ut hit.

Idag kommer det inte hända mycket. Tack och lov. Det ska tas en promenad, pratas med Ben såklart, läsas och mysas i massor. Och ätas såklart. Så lite nyttigt som möjligt. Bra dag.

Och de hämtar fortfarande soporna på torsdagar

Så, med ett jobb säkrat för de fem veckorna innan jag åker känner jag mig lite säkrare och bättre till mods, bara lite ledsen för att jag inte kommer kunna prata med ben på dagarna jag jobbar (tidsskillnaden). Men pengarna jag tjänar kommer ju gå mot våran resa, så det kommer gå bra. Dessutom kommer jag slippa känna att jag bara sitter hemma och försöker få tiden att gå. Bra att göra nåt vettigt, liksom.

Kina känns verkligen som en dröm nu. Jag börjar inse hur stor grej det är jag har gjort nu också genom alla andras ögon som alltid blir lite större när jag nämner vad jag gjort senaste halvåret.

Angående Australien då: flygresan går att omboka, från Melbourne är dock fortfarande osäkert. Jag åker hursomhelst 23/3, och visat har fortfarande inte kommit. Vi har säkrat boende i Brisbane hos Bens släktingar och de har också lovat att se om de kan hitta jobb till oss. Första veckan bor vi I Sydney på ett Youth Hostel.