Oh, the circle never ends

Sitter lite nyvaken ute på landet med John Legend i högtalarna. Sjukt jävla nice. Lina ligger och snusar på övervåningen och lär ligga där ett tag till gissar jag, med tanke på att dte blev rätt sent igår... Vi satt och pratade oavbrutet från det att hon kom vid fem till klockan tre när vi däckade, mitt i en mening, båda två. Och under hela kvällen, medans vi pratade, kände jag mer och mer hur mycket jag tycker om henne. Hennes ärlighet träffar mig mitt i prick i hjärtat, hon är mänsklig och har accepterat det. Hon är mognare än de flesta och en så väldigt vacker person. Grym tjej. Att lära känna henne känns tryggt och roligt, jag som oftast egentligen är livrädd och har så svårt att lita på folk, jag är redan nu ledsen för att hon ska flytta i sommar.

Linn är i Boden nu, och som vanligt är hon helt fokuserad på dem där. Inget konstigt med det, absolut inte, men jag saknar henne redan och hade velat prata med henne lite mer än de där tio minuterna per dag. Isch. Men det är skönt på något sätt ändå; jag har någon att sakna som kommer tillbaka iaf ganska snart och vi är så trygga med varann att vi inte behöver höras av och få bekräftelse femton gånger om dan.

Vill verkligen inte in till stan igen. Jag hade kunnat bo här ute utan problem. Känner inte att jag bryr mig om att alla butiker, fester och grejer som inte finns här. Lugnet känns viktigare, att kunna slappna av, inte behöva sminka sig eller bry sig om vad man har för kläder...

La sonrisa, el sol

Det där lugnet jag talade om börjar försvinna och ersättas av en virrighet och ett tvivel. Jag säger konstiga saker, kan inte tänka ordentligt vilket då och då leder till att jag känenr mig ganska värdelös. Och dum.
Nu vet ju jag som stark grym kvinna att det inte är så, men känslan finns där vad jag än säger till mig själv. Så, ja... Suck it up.

Jag är så lycklig idag för att jag har min fina tjej som jag är så kär i och allt sånt där.. Falalalala :D Kärlek är lätt det bästa någonsin.

Light up the room

Lugn efter mitt utbrott av rastlöshet sitter jag med årets första kopp glögg i handen, tvärsemot mitt påstående för mindre än 48 timmar sedan att glögg, det dricker man inte förän december eller allra tidigast november! Screw that, det är så förbannat gott.

Och det här är en mysdag. Jag känner mig lugn för en gångs skull, kanske inte direkt fridfull men lugn och trygg i mig själv. Jag vet att jag klarar mig. Jag vet att jag har en vacker kärlek och trygg familj att luta mig mot och framförallt vet jag att jag är grym själv, oavsett vad andra tycker.
Men faktumet att jag ständigt behöver bekräftelse gnager lite i mig. Jag kan se tillbaks på situationer och tänka att oj, kanske var jag inte så stark som jag trodde ändå. Men så kan jag heller inte tänka; för min egen styrkas skull måste jag allra minst låtsas att jag är stark för att fortsätta vara det. Men det är dags att börja jämföra mig med mig själv som helt "frisk"/återställd/som vanligt, eller vad man nu ska kalla det - istället för mig själv som ett vrak. Jag står upp nu, men det är dags att sträcka på sig och lyfta på hakan.

Jag har börjat glömma saker oroväckande ofta. Inte nån grej sådär ibland, utan flera (små)saker varje dag, som vantarna, att ringa nån, såna saker. Fast de händer hela tiden, så det blir ganska irriterande tillslut, inte bara för mig utan kanske ännu mer för de i min närhet. Inget flow direkt...

Work it girl

Förkylningen har nära nog golvat mig, jag har ont i hela kroppen, bomull i huvudet, snuva och alla andra förkylningssymptom man kan komma att tänka på - samtidigt. Stackars lilla jag. Ska ta det lugnt så att jag inte får bihåleinflammation för fjärde (?) gången... Men! Cypher nights ikväll missar jag inte, inte en chans! Så underbart! (lycklig suck) Dansdansdansdans. Dans. Dans. Dans... !

Känslan e min lön för mödan, jag kan sitta ensam i ett hörn på lördag
Så länge jag har basen i baken, rytmen i blodet håller jag mej barnslig o vaken
Tror det handlar om mer än materia, ser det vareviga dag o jag menar att
Flera watt inte ger bättre musik, betyder inget utan fett mycket stil
Vi vet båda att saken e så att magen e etta, smaklöken tvåa
O pengarna i papper, slänger dom i elden för att värma upp natten
Fuck it! Livet e en balansgång, jag vill ligga i det gröna som en salladstång
Bara skippa all stress, glöm alla tvång o meditera på det hela som i Falun Gong, den går

Som en kung, bara jag får spela.
Allt e lugnt, behöver inget mera.
Bär det tungt, bara jag får leva
Tar jag det jag delas
Ingen stress, bara jag får spela
Har inte mest, behöver inget mera
Vilken fest, bara jag får leva
Tar jag det jag delas

Konsten att vara nöjd e inte nätt o bemästra, det lättaste sättet e nog att sätta det mesta i
Perspektiv av hur fint det e, inte hur fett det kunnat bli, för bättre blir det tji, nä.
För många bägare i världen rinner över, men mitt stop e alltid halvfullt när jag behöver det
Mer än en handfull stukar min mun e visst ibland på kant, men det brukar gå runt o runt
En bunt e bättre än när stacken e tunn, dom säger; mer e mer, men dom snackar ju strunt
Om att mer o mer va felet e va, stolarna e för små, rövarna för breda
Så jag skiter rätt stort i någon kukförlängning. Det brinner bra nog utan sjuk förbränning
Så länge jag får leva det live e det vackert, så ge mig bara en high 5 o en falafel

Som en kung, bara jag får spela.
Allt e lugnt, behöver inget mera.
Bär det tungt, bara jag får leva
Tar jag det jag delas
Ingen stress, bara jag får spela
Har inte mest, behöver inget mera
Vilken fest, bara jag får leva
Tar jag det jag delas

Behöver ingen hummer på gaffeln o ingen Chateau Neuf i karaffen
Ingen kudde, bara madrassen. En high 5 o en falafel, så ge mig en
High 5 o en falafel…

Klockrent.