Onsala (27)

Begreppen morgon, lunch och eftermiddag flyter ihop och här är allt stilla, lugnt och fridfullt. Kollar på klockan och inser att jag ätit frukost i över två timmar och ler. Plockar upp boken igen och suckar lite nöjt. Ljuvligt. Här kommer tankarna och läkningen, landningen, som av sig själv. Precis som varje gång jag kommer ut hit, men nu för första gången på ett halvår, konstaterar jag hur bekvämt och välbehövt man alltid landar i sig själv här ute. Den där obehagskänslan man haft ett tag inser man plötsligt vad den beror på, och lösningarna till ens små, stora, mittemellantröga vardagsproblem kommer självmant fram och ler mot en. Nog längtade jag ut hit, men som vanligt när jag inte varit här ett tag inser jag aldrig hur mycket jag behöver komma ut hit.

Idag kommer det inte hända mycket. Tack och lov. Det ska tas en promenad, pratas med Ben såklart, läsas och mysas i massor. Och ätas såklart. Så lite nyttigt som möjligt. Bra dag.