There´s your white teacher!

Trots att jag har upplevelser i bagaget jag inte önskar någon är jag ändå rätt tacksam för de upplevelserna ibland. Eller snarare vad jag har gjort med dem, hur jag har lärt mig av dem. För ett år sedan, eller kanske till och me dnågra månader sedan, hade det här varit breaking point för mig. Min skola har diskuterat mig och min undervisning hela dagen och inte översatt ett ord till mig. Jag har känt mig som en usel lärare, mer som ett problem än en tillgång till skolan, och när jag frågade dem vad de pratade om sa de bara att jag behövde gör en "greeting-sång" och en "goodbye-sång" att använda varje lektion och lära mig sångerna i boken. Det var allt. Och det tog två dagar att diskutera?? Tack. Tack så jävla mycket. Suck. Men jag har bestämt mig för att inte bara fixa det här, utan göra dte bra också. Mer än så behöver jag väl inte säga, ni känner ju mig. Jag har bestämt mig.

Jag kom till Kina för att lära mig, för att få nya upplevelser, bli mer självständig och fri. Jag visste att det skulle komma prövningar och jag välkomnade dem. Nu är de här, och jag är redo. Tankarna på hur trött jag är eller saker jag skulle vilja göra istället för att planera lektioner och lära mig barnsånger stänger jag in i en liten låda. Så länge iaf, det kommer en tid när jag tar tag i det med, som den här helgen tex. TTcgänget här i Shenyang är helt underbara, det finns ingen jag inte tycker om.

Citatet är Annas egentligen, en av hennes elevers föräldrar sa det till sin unge en morgon. Ganska klockrent, det är precis så det känns. Vi är utpekade (läs: sönderstirrade), pratade om, fnissade åt, vart vi än går. Vi är aliens, utbölingar, kändisar utan skyddssolglasögon. Det är lite samma obekväma känsla som när man blir filmad, ni vet. Fast hela tiden om man börjar tänka på det. Gick på Shenyangs stora shoppinggata häromdan (vi var enda utlänningarna jga såg iaf) med Anna och Ben. Jag stängde av och kopplade på tunnelseendet, men Ben gjorde det svårt genom att peka på alla som stirrade på mig. Så jag tänkte ah screw it och vinkade till dem istället. Det ger 2 reaktioner:
1. Bli rädd och ertappad och vända sig om
2. Fnissa hysteriskt och viska till kompisarna
Funkar inte det ena får man ta det andra, liksom. Det är ju inte som att jag kommer sluta sticka ut här...