Skolan har börjat igen, det är back in business, vardag, tidiga mornar och fram med styrkan igen. Har gett upp mina optimistiska försök till att övertyga mig själv om att jag gillar det här jobbet - det gör jag verkligen inte.
Lärarna pratar och skämtar om mig och mina lektioner på kinesiska, jag vet att de gör det oavsett vad min kontaktperson/översättare Sarah säger. Jag är inte dum och jag känner igen mitt namn oavsett om det uttalas på kinesiska eller inte... Plus att den andra engelskaläraren klagar på mina lektioner till rektorn utan att prata med mig först och utan grunder eftersom hon aldrig sitter med på mina lektioner och därför inte har en aning om vad jag gör bra respektive dåligt. Så respektlöst och orättvist, plus att skolan försöker utnyttja mgi och vägrar ge mig ersättning för att jag är på campus en extra dag (om man lägger ihop timmarna) i veckan, vilket bryter kontraktet vi har skrivit på. Dessutom måste jag skrika på ungarna varje dag, vara hård och sträng vilket inte alls är jag. Det får miug att känna mig hemsk och jag hatar det. Jag är helt utmattad och ledsen efter varje dag och så kan jag inte ha det. Har skrivit till TTC idag och sa till dem att prata med skolan efetrsom de inte lyssnar på mig.
Just nu är det som håller mig uppe förutom min egen styrka, envishet, optimism och livsglädje Ben. Han finns alltid där, gör mig alltid glad och får mig att känna att jag klarar det här, jag är rätt grym ändå oavsett vad de dumma kineserna säger. Han är det bästa jag har här i Kina, ingen idé att smyga med det. Jag älskar alla andra TTCarna här med, men ingen får mig att må så bra och finns hrä på samma sätt som han gör. Är så tacksam för att jag har honom.
Håller alla tummar och tår för att TTC kan göra nåt den här endaste gången..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar