Macramé

Vissa gånger tänker jag: Vad fan har jag nu gjort. Som idag.
Andra gånger är jag bara arg, håller skölden framför mig och ställer taggarna på ända.
Ofta gråter jag.
Och du vet varför. Jag gråter för att jag bryr mig, du skriker för att du bryr dig.
Båda gör ont.
Jag sårar med min ärlighet, du med dina skarpa ord.

Jag vet att du snart inte orkar mer, snart säger du stopp. Och när du säger stopp, då är det slut. Mina chanser verkar aldrig ta slut, både de jag ger och tar, jag förlåter så lätt. Och du med. Vi förlåter båda så lätt, vi gör båda allt så väldigt svårt för varann och oss själva.
00:00 Åtta månader. Vi ser det som att vi blev sams. Inte sams som "en gång för alla sams", för vi kommer bråka mer. Sams för idag. Jag väljer att se det så, jag väljer att inte älta, jag väljer att förlåta. Trots alla ord, alla ord som går som pilar in i hjärtat. Jag gjorde dig lika illa, så jag hoppas att du förlåter du med, de där tre orden finns alltid mellan oss. Vad vi än säger.