Hejdå och tack för kaffet!

Jag har länge varit inne i en sorts andra andning vad gäller skolarbete, lärde mig att börja med saker i tid men hade trots det aldrig en riktigt lugn stund. Plugget finns alltid i tankarna även när man gör nåt annat eller tror att man är avslappnad, till och med i drömmarna typ... Men nu är sista momentet avklarat i alla fall, det enda som är kvar är rektorns lama tal och lite papper i skåpet. Sweeet. Dock är jag lite orolig för sommarens början eftersom jag vet hur rastlös jag alltid blir första veckan av lovet när inget finns att göra. Ska bunkra upp med böcker och musik och försöka hålla mig i skinnet. Ekonomin är också en annan sak som är jävligt spännande då jag inte har något jjobb denna sommar. Har satt upp lappar nere på affären (hej jag hjälper till med vad som helst för pengar!!!, ungefär,)och ska få göra lite betalt städjobb hemma, men det hänger ändå på en lös tråd alltihop... Hatar oklarhet.

Pågående drama mellan flickvännen och ex-kompisen. Den "kompisen" som ljugit för mig ett tiotal år ungefär, ni vet hon... Flickvännen i fråga kontaktar nu kvinnan för att fråga henne vad i helvete hennes problem är. Detta är alltså efter att jag chattat med henne i kanske tjugo minuter och varit vansinnigt otrevlig mot henne. Jag får lite dåligt samvete trots att jag ändå känner att dte är så jävla rätt åt henne. Jag har aldrig gjort nåt för att sänka vår relation, det var hon som ljög i åratal och och sen gjorde slut med mig. Nu får hon stå för sina handlingar och fatta att hon inte kan komma krypande efter vad hon gjort. Hon kan inte bara ha en relation när dte passar henne, och vid sjutton, snart arton års ålder är det något hon borde fattat för länge sen.
Men nu räcker det. Basta.

Att släppa människor ur sitt liv är dock inte roligt. Hur de än har betett sig har man ju minnen tillsammans, en historia. Slut är inte riktigt min grej, hur gärna jag än bara vill glömma finns minnena kvar. Känslan av att dela allt tillsammans (jag trodde det då) är fin, jag trodde hon var min tvilling, min andra pusselbit, min bästa vän. Jag trodde hon var och alltid skulle vara min Fredrika. Vi var bästa vänner genom förlorad oskuld, långa tysta perioder, bråk, första flickvän&pojkvän och tusenmiljarders lögner. Jag vet inte och kommer aldrig få reda på hur mycket hon ljög om, men summa kardemumma har jag i alla fall lärt mig att stå på mig lite mer och inte ta så jävla mycket skit.