Så nu är det här. Lovet, som man har längtat så mycket efter. Det välförtjänta, välbehövda, underbara jullovet. Och, ja.... Vad gör man nu då egentligen?
Något av ett antiklimax det här. Tiden flyger förbi, jag borde stanna upp och njuta, men verkar ha förlorat den förmågan nån gång i mitten av oktober när proven körde igång i skolan.
Längtar upp till Boden, mucho. Och till själva dopparedagen, imorgon. Men så kan man ju inte hålla på att bara längta bort herla tiden. Shit vilken klyscha, men jag borde ta mig i kragen och njuta av dagen IDAG istället.
Är skamligt nöjd med mina julklappar till familjen. Ska bli kul att se allas miner när de får sina presenter! Tror det är en gåva jag har, att hitta br apresenter.Hahah :D Måste erkänna också att jag är väldigt nyfiken på vad jag själv ska få.. hehe
För 17988763 gången konstaterar jag att jag har världens finaste tjej. Hon är den enda, min kärlek. Vi tjaffsar ofta, har svårt att förstå varann ibland, och det händer att vi bråkar. Men vi älskar varann varenda sekund och skulle försvara varandra utan tvekan. Vi är fantastiska tillsammans, jag tycker verkligen det, oavsett vad vissa säger... Vi kompletterar varandra som natt och dag, vi är ärliga med varann och har sett de fel och brister som finns - men stannar ändå. Vi har inga falska förhoppningar på varnn längre, vi har öppna ögon och sammanflätade fingrar i vanten kalla vinterdar. Du är kärlek för mig älskling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar