ni hao ma?

På andra sidan jorden är verkligen allt annorlunda. Tiden, språket, kroppsspråket, vägarna, byggnaderna, vattnet och maten. Det känns som en drm fortfarande, och jag börjar sakta men säkert greppa att jag ska vara här 6 månader, inte 6 veckor.

En liten uppdate för er alla där hemma:

Jag bor i en liten lägenhet med tre andra tjejer: Sarah från England, Ayna från Schweitz och Emilie från Australien. Vi är 13 svenskar här, spridda från hela Sverige. Ungefär lika många är norska och danska, och totalt är vi 73 TTC studenter. Jag pratar engelska dygnet runt, ibland även när vi är bara svenskar, för att öva och få in ett bra flyt. Det är otroligt påfrestande ibland för man ka aldrig slappna av (speciellt p morgonen, kl 7 när man är jet-laggad och vinglig av trötthet). Men det är också häftigt att se hur bra jag klarar mig ändå, och jag tar det hellre som enn utmaning (som att skriva på ett tangentbord lika stort som mina händer). Ikväll siktar jag på att åka till en marknad och smaka på skorpion som några gjorde igår. Nu tänker ni säkert på hur fjantig jag är med spindlar, men jag är faktiskt inte lika fjompig med andra insekter. Så det så.

Frukosten är det enda som jag verkligen inte tycker om. Det finns visserligen mycket att välja på, men inget som verkligen är gott. Det mesta är baserat på deg eller ris; rissoppa (smakar ingenting, kanske motsvarande vår havregrynsgröt utan salt och med ris?) i flera olika variationer, ångkokta dumplings med grönsaker eller kött i, smaklös deg med oidentifierad fyllning med sesamfrön på och superhårdkokt/stekt ägg i ett par olika varianter. Dricka ingår inte och jag saknar kaffe like crazy. Men som jag och en annan svensk kaffeberoende konstaterat - det är lika bra att ta chansen och bli kvitt beroendet! (Notera hur jag kämpar för att inte slänga in engelska uttryck.)

Närmsta framtiden startar lektionerna, vilket jag ser fram emot jättemycket! Trodde verkligen inte jag skulle säga det... Mandarin är nästa ett måste att kunna här och det ska bli sjukt kul att lära sig, även om allt just nu känns som en hopplös gåta eller en kuggfråga.

Än så länge kan jag inte säga att jag längtar hem så mycket - sorry... Men det är en bra sak! Självklart saknar jag er och tänker på er ofta alla mina älsklingar där hemma, men ni ska veta att jag har det bra här. Det är ett äventyr! Nu stänger snart canteen-en så vi måste gå och äta ifall vi vill slippa gå på restaurang. (Det är billigt dock! Igår gick min middag på bara 20 yuan (ca 20 kr) och personalen var så gullig så vi gav 10 yuan i dricks. De trodde att vi hade glömt pengarna (man ger inte dricks här) och sprang ut med dem efter oss! Vi fick tvinga pengarna på dem. Men det vaar värt det! En erfarenhet mamma ;))