tisdag 27 juli 2010

A new day breaks the dawn

Tacksamhetstårar rinner nerför kinderna, och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så jag gör både och. Alla mina vackra vänner, familj, människor jag träffat. Tack för att ni finns. Tack för att ni gör mitt liv till just mitt och så fantastiskt att leva. Ni är mina änglar, och jag älskar er så. Kanske borde jag säga det oftare, men jag tror ni vet.

Det svider att lämna er, men ni är samtidigt enda anledningen att jag har mod nog att lämna tryggheten för mitt livs hittils största äventyr. Jag älskar er. Alla små saker som gör just er till de ni är, och så fantastiska.

Ni är var och en helt fantastiska människor, unika och värda det bästa världen har att erbjuda. Jag hoppas att ni vet att jag menar det och kan känna att det är sant, och om ni skulle tvivla någon gång att ni då kan läsa det här, veta att ni är älskade och aldrig tvivla igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar