Ensamheten

Ensam.


Jag jobbar på mig själv och min strategi är bland annat att vara ensam mer, sluta vara rädd för tystnaden. Sluta se på tystnaden som ett svart hål, något man måste fylla ut och börja se på den som något som kan göra att vi ser tydligare.


Vi är allihop så rädda. För så fruktansvärt mycket, för såna skitsaker egentligen. Allt från att vi ska göra oss illa till att någon kanske säger ett ont ord om oss till att göra dåligt ifrån sig (så att någon kanske tycker att man är dålig. Det verkar handla väldigt mycket om att vi är rädda för varandra, speciellt för vad alla ska tycka. Så självklart också för att någon kan göra oss illa. (Jag sitter här i ett tomt hus, och tycker att jag hör skrap, fotsteg och diverse tecken på att någon vill bryta sig in och döda mig hela tiden... Paranoid, ja.)


Allt för ofta låter vi rädslan ta över oss, hindra oss från att leva som vi vill.
Vi lägger krokben för oss själva helt enkelt.
När vi dömer varann, snackar skit, agerar efter första intryck osv, det är väl rädsla det med. Det är också att undervärdera oss själva, att säga att jag är inte tillräckligt trygg i mig själv så jag måste nedvärdera andra för att se mitt eget värde. Så jävla mycket bullshit.


Jag tycker det är hemskt, det gör mig ledsen. Av erfarenhet så kan jag säga att tillit föder tillit, rädsla rädsla osv. Sluta vara rädda people, och se varann som medmänniskor istället för fiender.