Tillbaka i den gamla blå soffan vid det lika gamla runda bordet, som vi kallar det. Jag har småsår lite här och var efter kvistar och taggar, gula händer efter maskroskrig med yngsta kusinen och skrapsår och svullen handled efter en misslyckad skateboard-åkning. Jag vet inte vad som hände, den jävla brädan bara vägrade samarbeta och följde inte med mig. Vurpan var i klass med youtube, komplett med volt (kullerbytta) och skador (ont i handen), och kusinerna fick sig ett gott skratt när all min värdighet och påhiittade coolhet som äldsta kusinen flög all världens väg tillsammans med brädan.
Men jag älskar att vara någons förebild, att ha någon som litar och ser upp på en. Att ha någon att lära gamla lekar, kasta boll, spela fjantiga spel och äta godis i smyg med. För trots att föräldrarna ser så är man tillfälligt del i en annan värld där de inte gör det, en värld som bara små barn finns vet om och kan bjuda in en i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar